Om MaeLiz
Mitt namn är Mae Liz Orrego Rodríguez. Jag är född och delvis uppvuxen på Kuba och kom till Sverige när jag var 15 år gammal. De första åren av mitt liv var på andra sidan demokratins vita staket. Jag vet vad det innebär att tvingas vara tyst för att överleva. Först när jag kom hit fick jag lära mig hur det är att leva i frihet, utan ständiga direktiv.
Min drivkraft i kampen för en friare värld uppstod sedan jag kommit till Sverige. På det kommunistiska Kuba visste jag inte att jag var förtryckt. Jag levde med rädsla och en ständig känsla av att något var otroligt fel. Idag är jag medveten om att jag brottades för att överleva i ett system som kvävde och kränkte min rätt att tro, tycka och tänka fritt. Detta kunde inte jag riktigt förstå när jag bodde på Kuba. Totalitarismen var alldeles för stark och jag var för ung.
I Sverige fick jag möjligheten och verktygen att förstå min bakgrund, samtidigt som jag möttes av okunskap kring systemet jag flytt ifrån och jag började engagera mig i kampen för mänskliga rättigheter och demokrati. Sedan dess har jag tagit debatten - mot okunskapen och för friheten. Detta vill jag ta med mig till Europaparlamentet.
Jobbar som biståndshandläggare på SILC - Swedish International Liberal Centre
Silcs arbete har sedan mitten av 1990-talet i första hand inriktat sig på att främja demokratisering i totalitära och post-totalitära stater. Länder som ofta präglas av liknande politiska och samhälleliga problem orsakade av att medborgarna berövats såväl rättigheterna som förutsättningarna för självständigt och fritt tänkande och agerande. Rädsla för förtryck, avsaknad av utrymmen för politiskt agerande och demokratiska erfarenheter och brist på information och alternativa identiteter undergräver förutsättningarna för organisationer och sammanslutningar byggda på förtroende. Att gå samman för att delta i samhällsutvecklingen förlorar sin poäng om man inte får bestämma själv hur man vill att den ska se ut.
Silc är en del av den liberala rörelsen i Sverige, och samarbetar i första hand med liberala politiska partier och organisationer i våra projektländer. Om det inte finns några tydliga ideologiska systerpartier eller organisationer, eller vi inte har några sådana kontakter, kan vi samarbeta med koalitioner av flera partier, människorättsorganisationer eller journalistorganisationer till exempel. Vi försöker att hela tiden bredda våra internationella liberala nätverk och har regelbundna kontakter med Liberala Internationalen och ELDR. Vi är även aktiva i de europeiska nätverk för organisationer som arbetar med demokratibistånd såsom European Liberal Forum och European Network for Political Foundations.
Demokrati är inte det automatiska resultatet när ett totalitärt system rämnar eller börjar förändras. Flera av länderna i östra Europa och på Balkan är bevis på detta. Demokratiseringsprocesserna har avstannat. Samhällsklimatet präglas istället av politisk apati, misströstan och cynism vilket i sin tur skapat förutsättningar för nya typer av auktoritära system. För att provocera fram övergången till demokrati, och för att processen sedan ska fullföljas, krävs att medborgarna har en demokratisk samhällsmodell för ögonen. Det räcker inte med allmänt missnöje med det rådande systemet, eller ekonomiska och politiska kriser. Om arbetet med att bygga fungerande demokratiska partier grundläggs före förändringarna i statsskicket, är förutsättningarna för fungerande flerpartisystem mycket bättre.
För att demokratiseringen ska inledas och fullföljas krävs därför politiska aktörer som kan mobilisera medborgare och institutioner att genomföra alla de förändringar som krävs, och sedan fylla nya roller inom det demokratiska systemet. Det är viktigt att de nya makthavarna är demokrater så att de nödvändiga lagarna om demokratisering verkligen fattas. Dessa aktörer kan vara folkrörelser med en social agenda, människorättsgrupper, kvinnoorganisationer journalister, politiska partier, fackföreningar, kulturella sammanslutningar eller framstående personligheter. Det viktiga är att de skapar utrymmen där medborgare kan arbeta för förändring och att den politiska mobiliseringen inte utgår från kommunisttidens modeller, utan sker under fria och demokratiska former.