Ryskt agerande ställer krav på europeisk enighet

Den ryska invasionen av Georgien sätter både Nato och EU på prov. Följden blir att EU måste vara mer eniga än någonsin tidigare och ha en gemensam utrikespolitik gentemot yttre hot. Länderna inom EU måste både ha ett kraftfullare språk och agera kraftfullare gentemot Ryssland. Vi har lärt oss av misstaget att låta Hitler invadera delar av Tjeckoslovakien 1938. Detta misstag får vi inte upprepa med Rysslands ledare Vladimir Putin. EU bildades för att skapa fred i Europa. Idag innebär det att vi bygger allianser för att kunna göra militära markeringar gentemot Ryssland och framförallt göra oss oberoende av deras energi.

Rysslands grannländer och
de östeuropeiska länderna förstår innebörden av Rysslands agerande gentemot Georgien. Alla andra länder inom EU måste ta till sig deras oro och bygga militära allianser inom EU samt med forna sovjetrepubliker som Ukraina och Moldavien. I Moldavien finns också en konflikt, i ett område som heter Transnistrien, liknande den georgiska konflikten där Ryssland har så kallade fredsbevarande styrkor. I höstas åkte jag till Ryssland för att besöka oppositionen. Mina slutsatser från den resan gör att jag dessvärre inte är särskilt förvånad över det ryska agerandet i den georgiska konflikten. Det är ett land som lever i skuggan av sitt forna jag, Sovjetunionen, där Putin är en naturlig efterträdare till Lenin och Stalin. Även inom den västvänliga oppositionen finns många som längtar tillbaks till stormaktstiden då Ryssland hade inflytande över hela världen. Landet har aldrig upplevt en riktig övergång till demokrati. Den gamla falangen från före detta KGB såg till att marginalisera den inhemska oppositionen först och nu visar den sitt sanna ansikte gentemot omvärlden.

Till skillnad från Ryssland har de flesta länder i Östeuropa tvättat bort stora delar av sitt kommunistiska förflutna. I Ryssland är det tydligt att vanliga människor suktar efter en ny stormaktstid. Alla måste förstå att det som inträffar i Georgien inte är en engångsföreteelse och inte något att vara förvånad över. Det är en naturlig fortsättning på det sovjetiska imperiet som nu har fått mer kapital att pumpa in i sin arme och därmed kan styra med hjälp av terror och sina energitillgångar.

EU måste enas och omvärdera sin politik gentemot Ryssland. Första steget borde vara att utesluta Ryssland från Europarådet och sedan G8 och WTO tills de har dragit tillbaka sina styrkor. Genom min uppväxt på Kuba har jag också upplevt innebörden av sovjetisk imperialism och det känns enormt oroväckande att samtidigt som kriget pågår i Georgien, planerar Ryssland ett starkare samarbete med diktaturen Kuba. Detta krig kan få allvarliga konsekvenser både för Ryssland och för EU om inga radikala åtgärder tas.

Skamligt att EU ger pengar till diktaturer

Tänk dig att fängslas utan rättegång. Tänk dig att sitta i inspärrad i fängelse i sju år.
Tänk dig att inte veta ditt framtida öde eller när du kommer att få träffa din familj nästa gång.
Göteborgaren, journalisten, författaren och dramatikern Dawit Isaak har nu denna höst suttit fängslad i ett eritreanskt fängelse sedan den 23 september 2001. Under denna långa tid har fortfarande inga internationella frivilligorganisationer eller svenska myndigheter fått besöka honom i fängelset.

Dawit är vår mest kända samvetsfånge och alla påtryckningar för att få honom fri är värda ansträngningarna. Detta kräver dock handling och förändrad politik.
Men trots att Eritrea är en kompakt diktatur där diktatorn Isaias Afeworki, i en ovanlig intervju för tv-bolaget Al Jazeera, nyligen deklarerade att han inte planerar några fria val de närmaste 40 åren så förbereder EU-kommissionen en ny biståndsstrategi. Denna strategi skulle ge landet mer än en miljard kronor i bistånd fram till år 2013.
Trots alltså att situationen för de mänskliga rättigheterna försämras, trots att attackerna på politiska motståndare blir än värre och trots att yttrandefriheten är stympad till max så väljer EU-kommissionen att öka biståndet.

Detta är en skandal
och rimmar illa med den Europeiska Unionens ambitioner att vara demokratins främsta riddare i världen.
Sverige måste höja rösten inom EU för att få stopp på detta bistånd. Ett av Alliansregeringens huvudgrepp för att renovera det svenska biståndet går ut på att fasa ut stödet till olämpliga regimer som förvägrar sina medborgare rätten att tycka, tänka och tro fritt.
Vi ska diskvalificera diktaturer och premiera demokratier. Frihetsaktivister, oberoende medier och demokratiska oppositionspartier som fredligt vill förändra ska känna både vårt tydliga moraliska, politiska och finansiella stöd i ryggen.

Detta får inte bara ge avtryck i svenskt bilateralt bistånd utan ska också vara en strävan inom EU-biståndet.
Europa som kontinent har en egen mörk historia av diktatur, krig, kolonialism och konflikter och borde därför veta bättre än att göda diktaturer i Afrika.
Det är skamligt att den Europeiska unionen pumpar in biståndspengar i Eritrea en av världens grymmaste diktaturländer. Inte en euro ska gå till Eritrea förrän politiska fångar som Dawit Isaak släppts. Den tysta diplomatins tid är över.

Säkerhetspolitik

Fred - Det var det lilla ordet, men med den stora betydelsen, som var anledningen till att EU en gång bildades. Europa hade genomlidigt två världskrig. Fransmän och tyskar hade slagit ihjäl som så många gånger förr, lidandet var stort och misären var ett faktum. Det får vi aldrig glömma när vi idag pratar om EU.  Mycket har varit bra, mycket har dessvärre varit mindre bra. Vi har lyckats med den fria rörligheten för människor, vi har lyckats med att låta varor, tjänster och kapital få flöda fritt. Detta har inte bara underlättat för den lilla människan, utan även knutit nationerna mer samman. Idag är det en självklarhet för oss att få bo, plugga och jobba varsomhelst i hela unionen.


Men det finns fortfarande en baksida att bekämpa. Samtidigt som EU gynnar freden i Europa förs en jordbrukspolitik med jordbrukssubventioner som leder till att länder utanför EU:s gränser fortfarande hålls kvar i fattigdom. Europa kan och måste bli en mer aktiv aktör i världen. EU måste stå på sig och föra en gemensam linje gentemot diktaturer och i biståndsfrågor. EU måste göra tydliga ställningstaganden för demokrati och ge ett bättre stöd åt demokratiska krafter runt om i världen. Vi har ett antal länder i närområdet, Ukraina, Serbien och Georgien som balanserar mellan frihet och förfall och Vitryssland som är den enda kvarlevande diktaturen i Europa. Jag vill bidra till att EU ger dem den knuff åt rätt håll de behöver. Vi måste vidga vår syn och inse att vi faktiskt har ett ansvar för människor som lever i ofrihet och förtryck.

De länder som har kommit längre gällande mänskliga rättigheter och demokrati måste använda EU som en plattform för att agera i situationer där individers rättigheter kränks och där våld, misshandel och mord är dagliga inslag. EU kan bli en garant för mänskliga rättigheter. Runt om i världen pågår konflikter och krig, där civila människor blir offer och där de mänskliga rättigheterna dagligen kränks. I Sudan pågår ett folkmord, och FN står handfallna eftersom Kina lägger in sin vetorätt för att agera i konflikten. I Colombia pågår en av vår tids största humanitära katastrofer, en väpnad konflikt som regeringen inte kan lösa på egen hand. Konflikten mellan i mellanöstern blir allt mer infekterad och EU måste agera med en enad röst. Allt för länge har Europa stått handlingsförlamat, i vissa fall har man sagt ifrån och kämpat för en friare värld, men det räcker inte. Vi måste vara ännu tydligare, vi måste våga stå upp för den lilla människan och våga se individen före systemet.


En röst på mig är en röst på ett Europa som på riktigt vågar värna om demokratin, trots att det svider i andras ögon.


Energi

Europa och EU står idag inför en rad utmaningar. En av de kanske tuffaste utmaningarna för unionen är att ta sig an en av vår tids största problem: klimathotet. Men klimathotet försvinner inte genom byråkratiska processer eller med medias uppmärksamhet, dessvärre inte heller av punktinsatser eller att vi i Sverige jobbar stenhårt med den svenska miljön. Vi måste ro med två åror, för miljöproblematik känner inga nationsgränser, miljöförstörningar stannar inte i enskilda länder och nationers beslut tar inte bort klimathotet i sig. Vi måste arbeta internationellt, vi måste samarbeta och framförallt, vi måste våga gå från ord till handling. 

Frågan kring klimathotet sträcker sig över flera problemområden. EU har tagit fram klimatmål och bestämmelser kring koldioxidminskning och andelen förnyelsebar energi som varje land ska konsumera. Självklart går det att öka produktionen av förnyelsebar energi samtidigt som Europa gör sig mindre beroende av energileveranser från Ryssland, men på kort sikt är det nödvändigt att lyfta diskussionen kring kärnkraft. I en tid av säkerhetspolitisk osäkerhet kan konsekvenserna av att vara alltför beroende av Ryssland bli mycket allvarliga. Den enda, i dagsläget, pragmatiska och realistiska lösningen på hur vi skall minska koldioxidutsläppen samtidigt som vi blir mindre beroende från rysk gas är kärnkraft.


EU är definitivt rätt forum att ta miljöpolitiska beslut eftersom miljöhot inte låter sig hindras av nationsgränser. Men just kärnkraftsfrågan borde Sverige få lösa på egen hand, utan att begränsas av EU. Målen att minska koldioxidutsläpp är absolut något vi i EU skall sträva gemensamt efter och fossila bränslen måste bytas ut mot förnyelsebara men med dagens energipolitik i EU riskerar att bli kontraproduktiv. De överenskommelser på energiområdet som finns inom EU får inte leda till att företag flyttar sin produktion utanför EU för att få tag på billig energi som ökar koldioxidutsläppen. Detta är inget otänkbart scenario så länge man har kvoter av förnyelsebar energi som de enskilda medlemsländerna måste följa. Fokus måste ligga på avskaffandet av fossila bränslen och forskning kring förnyelsebar energi.


En röst på mig är en röst på någon som kämper för ett miljövänligare Europa. Ett Europa som är mindre beroende av energi från Ryssland.


MILJÖ, EKONOMI OCH POLITISK STABILITET MED FP-POLITIK I EU

Folkpariets energipolitik är en bra illustration av i vilken riktning vi vill föra EU, tycker Hans Backman, Mae Liz Orrego Rodríguez och Kenth Lövgren.

Förnyelsebar energi är ofta beroende av lokala omständigheter som älvarna vid de svenska vattenkraftverken, de blåsiga kusterna vid de nederländska och danska vindkraftverken eller den starka solen vid de spanska solkraftverken. För många europeiska länder finns inga sådana möjligheter. Där blir kol och gas ofta det enda alternativ som kan täcka det energibehov som finns.

Folkpartiet tycker därför att vi måste öppna för en utveckling av kärnkraften i EU. Vi vill också arbeta för en förbättrad gemensam europeisk elmarknad. Då skulle vi i Europa kunna få miljövänlig el även molniga eller vindstilla dagar. Behovet av att använda sig av den nationella kolbaserade reservkraften skulle minska. Detta är bra både för miljön och för ekonomin.

Ytterligare en aspekt att beakta är politisk. Vi har redan i dag sett hur Ryssland vid flera tillfällen använt sig av gasexporten som ett politiskt maktmedel i Vitryssland, Ukraina, Polen samt Baltikum. En positiv effekt av utvecklingen av kärnkraften i EU skulle därför vara att vi blir mindre beroende av rysk gas i Europa. Tillsammans med fortsatt utbyggnad av förnyelsebara källor, såsom satsningen på vindkraften i bland annat Gävlebukten stärker det vårt oberoende.

Folkpartiets hjärtefrågor ligger inom miljö, ekonomi och politisk stabilitet. Därför är vår energipolitik en så bra illustration av i vilken riktning vi vill föra EU.

Hans Backman (FP),
riksdagsledamot från Gävleborg

Mae Liz Orrego Rodríguez (FP),
Europaparlamentskandidat, vice ordförande i Liberala ungdomsförbundet

Kenth Lövgren (FP),
Europaparlamentskandidat från Gävleborg



Russian gas a security threat to Europe
Av Mae Liz Orrego Rodriquez


Om MaeLiz

Mitt namn är Mae Liz Orrego Rodríguez. Jag är född och delvis uppvuxen på Kuba och kom till Sverige när jag var 15 år gammal. De första åren av mitt liv var på andra sidan demokratins vita staket. Jag vet vad det innebär att tvingas vara tyst för att överleva. Först när jag kom hit fick jag lära mig hur det är att leva i frihet, utan ständiga direktiv.

Min drivkraft i kampen för en friare värld uppstod sedan jag kommit till Sverige. På det kommunistiska Kuba visste jag inte att jag var förtryckt. Jag levde med rädsla och en ständig känsla av att något var otroligt fel. Idag är jag medveten om att jag brottades för att överleva i ett system som kvävde och kränkte min rätt att tro, tycka och tänka fritt. Detta kunde inte jag riktigt förstå när jag bodde på Kuba. Totalitarismen var alldeles för stark och jag var för ung.

I Sverige fick jag möjligheten och verktygen att förstå min bakgrund, samtidigt som jag möttes av okunskap kring systemet jag flytt ifrån och jag började engagera mig i kampen för mänskliga rättigheter och demokrati. Sedan dess har jag tagit debatten - mot okunskapen och för friheten. Detta vill jag ta med mig till Europaparlamentet.


Jobbar som biståndshandläggare på SILC - Swedish International Liberal Centre

Silcs arbete har sedan mitten av 1990-talet i första hand inriktat sig på att främja demokratisering i totalitära och post-totalitära stater. Länder som ofta präglas av liknande politiska och samhälleliga problem orsakade av att medborgarna berövats såväl rättigheterna som förutsättningarna för självständigt och fritt tänkande och agerande. Rädsla för förtryck, avsaknad av utrymmen för politiskt agerande och demokratiska erfarenheter och brist på information och alternativa identiteter undergräver förutsättningarna för organisationer och sammanslutningar byggda på förtroende. Att gå samman för att delta i samhällsutvecklingen förlorar sin poäng om man inte får bestämma själv hur man vill att den ska se ut.

Silc är en del av den liberala rörelsen i Sverige, och samarbetar i första hand med liberala politiska partier och organisationer i våra projektländer. Om det inte finns några tydliga ideologiska systerpartier eller organisationer, eller vi inte har några sådana kontakter, kan vi samarbeta med koalitioner av flera partier, människorättsorganisationer eller journalistorganisationer till exempel. Vi försöker att hela tiden bredda våra internationella liberala nätverk och har regelbundna kontakter med Liberala Internationalen och ELDR. Vi är även aktiva i de europeiska nätverk för organisationer som arbetar med demokratibistånd såsom European Liberal Forum och European Network for Political Foundations.

Demokrati är inte det automatiska resultatet när ett totalitärt system rämnar eller börjar förändras. Flera av länderna i östra Europa och på Balkan är bevis på detta. Demokratiseringsprocesserna har avstannat. Samhällsklimatet präglas istället av politisk apati, misströstan och cynism vilket i sin tur skapat förutsättningar för nya typer av auktoritära system. För att provocera fram övergången till demokrati, och för att processen sedan ska fullföljas, krävs att medborgarna har en demokratisk samhällsmodell för ögonen. Det räcker inte med allmänt missnöje med det rådande systemet, eller ekonomiska och politiska kriser. Om arbetet med att bygga fungerande demokratiska partier grundläggs före förändringarna i statsskicket, är förutsättningarna för fungerande flerpartisystem mycket bättre.

För att demokratiseringen ska inledas och fullföljas krävs därför politiska aktörer som kan mobilisera medborgare och institutioner att genomföra alla de förändringar som krävs, och sedan fylla nya roller inom det demokratiska systemet. Det är viktigt att de nya makthavarna är demokrater så att de nödvändiga lagarna om demokratisering verkligen fattas. Dessa aktörer kan vara folkrörelser med en social agenda, människorättsgrupper, kvinnoorganisationer journalister, politiska partier, fackföreningar, kulturella sammanslutningar eller framstående personligheter. Det viktiga är att de skapar utrymmen där medborgare kan arbeta för förändring och att den politiska mobiliseringen inte utgår från kommunisttidens modeller, utan sker under fria och demokratiska former. 

www.silc.se


Mänskliga rättigheter - det nya svarta

EU skapades i fredsbevarande syfte. Allt eftersom åren gick las mer därtill på agendan. I dag är EU en av världens främsta samarbete när det kommer till främjandet av de mänskliga rättigheterna. Mycket har gjorts, men långt ifrån allt.


Under de senaste sextio åren har de mänskliga rättigheterna gång på gång vunnit viktiga segrar i Europa. Det slagna nazityskland är idag en oumbärlig pelare i den europeiska demokratin, det fascistiska Italien går till valurnan gång efter annan för att lösa sina politiska problem, det tidigare Francostyrda Spanien har infört könsneutrala äktenskap och bakom den tidigare järnridån är de kommunistiska regimerna bara ett otäckt minne från det förflutna. Men Europa är inte bara demokrati och frihet.


EU är inte bara till för de mänskliga rättigheterna för erupéer utan också för världens befolkning. 50 mil från Sveriges gräns lever européer fortfarande i ett Vitryssland som kämpar för att vara lydrepublik till ett nu fallet Sovjetimperium. I ett hörn av Europa kastas oberoende journalister i fängelse, oppositionsledare försvinner och säkerhetspolisen heter fortfarande KGB. Som medeuropé kämpar jag för att oppositionen i diktaturstaten Vitryssland ska få ett starkare stöd i sin kamp för demokrati och mänskliga rättigheter.


I EU behövs bland mycket annat rättigheterna för HBTQ-personer (Homo-, bi-, trans- och queerpersoner) förstärkas. Den moderna tidens slaveri, traffickingen och sexhandeln måste upphöra!


Vi behöver lagstiftningar och attitydförändring så att EU en dag kan bli den fristad min vision handlar om. En vision om hur EU är en fristad för alla de rättigheter och friheter som krävs för en fulländad demokrati. Ett koncept som sedan kan spridas och appliceras världen över.


Jag vill lyfta upp frågan på EU:s dagordning och se till att den stannar där. Att vara homosexuell, göra abort eller identifiera dig med en annan etnisk grupp än din granne är något du har rätt till.

Jag vill att EUs byrå för grundläggande rättigheter (FRA) ska få befogenhet att granska hur medlemsländerna uppfyller de grundläggande krav på mänskliga rättigheter
Jag vill att EU ska kunna ta åtgärder om det behövs, exempelvis utesluta medlemsländer från att rösta i ministerrådet som tydligt avviker från kraven på medlemskap i unionen och begår brott mot de mänskliga rättigheter.
Jag vill att en större del av EUs budget ska användas för att bekämpa människohandel.


EU har ett ansvar. Du har ett ansvar för att EU tar sitt på allvar.


En röst på mig är en röst på mänskliga rättigheter, både i och utanför EU.


Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0